Några bilder från en liten cykelsemester

Mitt nya favorittillhåll, det lilla röda för 299

Det var jag och Valerie Solanas på en brygga under en sällsynt sol

Ytterligare några ränder kom till världen

I väntans tider

Regnet hindrade mig från att trampa iväg idag så jag befinner mig fortfarande i huset på mistelvägen och väntar på bättre tider. Försöker titta på Ninas resa men irriterar mig bara på att den känns som en dokumentär. Intet ont om dokumentärer men jag var sugen på en riktig film. Smådeppig över vädret och jag inte kom iväg som det var tänkt. Men imorgon verkade det som att det skulle kunna bli uppehåll. Planen är att cykla upp till Åsa på västkusten där jag börjar skolan till hösten. Nyfiken på hur det ser ut där. Sen följer jag nog kusten söderut så långt jag känner för och cyklar sen tillbaka till Älmhult. Kanske blir det en tur på 50 mil men jag har till den 11 augusti på mig så det är ingen panik. Nu ska jag gå och äta. Förhoppningsvis sitter jag på ett bibliotek någonstans i småland eller halland nästa gång jag skriver här. Hej!

Den nya tiden

Nu har jag lämnat stan bakom mig och tyckte därför att det passade sig med ett namnbyte för den här bloggen. I sommar när jag gett mig ut på min cykeltur genom Sverige hoppas jag att jag då och då ska ha möjlighet att slinka in på ett och annat bibliotek för att skicka färdrapporter ut i etern. Tills dess, flaxa flaxa!

Nattliga aktiviteter

Klockan är snart midnatt och jag har just varit en sväng uppe på taket och spanat ut över stan. Regnet gjorde takpappen förrädiskt hal men mina bara fötter greppade underlaget förvånansvärt bra när jag ljudlöst smög upp till nocken och kikade över kanten. En enstaka cyklist och bilist trafikerade vägen under mig och vattnet i kanalen var svart och blankt. Vände jag mig om kunde jag se en av karusellerna i folkets park resa sig upp likt ett gigantiskt hamsterhjul mot stadssiluetten. Snålblåsten och dugget fick mig att rysa och jag slank snabbt tillbaka ner genom takluckan och fick sedan famla i totalt mörker fram till dörren. Ner för trapporna och in i värmen. Ingen märkte något. I'm a pro.

Drygt 300 kvadrat och en hejdundrandes vind

Har just städat färdigt den drygt 300 kvadratmeter stora lägenheten jag bor i och sitter nu i mitt för första gången rena och numera också inredda rum. Var en sväng uppe på storvinden förut och fyndade både matta och bord! Vilken vind alltså, jag vill bara smyga runt där uppe och låtsas som att tiden inte finns. Snart ska vi ha ett "vika handdukar och lakan-möte" som jag nog ska försöka smita ifrån. Hej!

Pepp!

Fylld av en massa nya intryck och visioner, samtal och diskussioner, demonstrationspepp och kloka fina människor. Dans dans dans ikväll och jag lever för en stund. Här nu, vad mer behöver vi?

Du evige narr

Att jag fortfarande kan röras till tårar av ord är ett tecken på att jag ännu är vid liv
att det fortfarande känns som en rörelse i mig
någonting händer
Annars avlöser mest den ena ihåliga dagen den andra
en kedja av väntan
och en längtan som inte vågar ta plats
Om jag bara kunde hålla fast vid någonting
en liten tid
länge nog för att det ska börja kännas på riktigt
Då kanske


Du evige narr
du snubblande
du framåtfallande bakåtsträvare
säg mig
vad ser du
vilka färger har din värld
nyanser och skiftningar
hur smakar ditt te
en bortglömt eftermiddag?

Pick pick

Antony och gänget sjunger för mig denna morgon som inte längre kan kallas morgon eftersom klockan börjar närma sig lunch. Fanny sover fortfarande under liljekonvaljtäcket och snart måste jag nog börja peta på henne för min mage skriker efter mat. Igår blev det först trevlig middag med c och f och sedan utgång med fokus på billig öl plus dans. Det blev klart den trevligaste kvällen på länge och trots schizofrena djs dansade vi oss svettiga på retros lilla dansgolv tills dom masade iväg oss runt tretiden. Nattlig promenad hem till storvåningen i trevligt sällskap av Niel, emigrerande engelsman som slagit sig till ro i Svea. Han var verkligen en rolig man och jag lägger till honom på listan över bra män som jag eventuellt skulle kunna tänka mig att hänga mer med. Jag måste verkligen öva mycket på det här med att få in fler män i mitt liv och jag är på god väg nu anser jag. Nej nu måste jag ha mat. Fanny!

Ögonbrynet som försvann

Hemma hos my beloved family, vinter utanför fönstret, Weeping Willows i öronen. Lufsar runt i ett tomt hus och känner mig hemma. Om ett par timmar sitter vi på bussen mot Alperna och leker Sällskapsresan, en lek vi kan ganska bra vid det här laget. Min nya jacka skiner som en sol och allt känns lite mera hoppfullt än förut. Roligaste på länge: Igår slant Elin med rakhyveln när hon skulle ansa bort ett vildvuxet hårstrå och råkade avlägsna halva ögonbrynet. Vad som gjorde det hela ännu mera komiskt var att hon redan vid ett tidigare tillfälle varit något för entusiastisk vid plockningen av nämnda ögonbryn och endast lämnat en liten oansenlig rand som vägrat växa ut igen. Så igår som sagt sinkade hon nog sina sista chanser att någonsin få normala ögonbryn igen. Jag kunde bara inte sluta skratta för det kändes så typiskt. Kände även tacksamhet över att jag aldrig rört mina egna buskiga bryn. Kära nån.

Rapport från Kollektiv Överflödet

Sorry för det extremt långa avbrottet, jag har befunnit mig i en tids ambivalent ovisshet kan man säga. Ikväll är första gången på mycket länge som jag faktisk nästan kan känna att jag valde rätt när jag bestämde mig för att flytta till Malmö och börja jobba i hemtjänsten. Det sistnämnda kan jag inte riktigt stå för ännu för det är något jag mest gör för pengarnas skull. I alla fall, mycket har hänt sen sist. För exakt en vecka sen flyttade jag in i ett rum i en sekelskiftsvåning mitt i stan. Vi är sammanlagt sju stycken som bor här i Kollektiv Överflödet: Louise- mediterande förskollärare som snart går i pension, Göran- bror till louise, också förskollärare samt hustomte, Peder- har jag ej träffat så mycket men jag vet att han jobbar som läkare i Lund och för tillfället befinner sig i Indien, Hanna- läser statsvetenskap och har jobbat som reseledare, Andrea- läser mänskliga rättigheter och har hållit på med fäktning, Elin- läser också men jag minns inte riktigt vad, vet bara att hon är med i en teatergrupp och att hon och Andrea har varit i Sydamerika tillsammans. Som sagt vi är rätt många som bor här, men märkligt nog springer vi nästan adrig på varandra. Det finns rätt mycket ordningsregler, Louise verkar vara av den pedanta sorten. Ibland kan jag bli lite osäker på om jag verkligen vill bo så här, men samtidigt är det ganska skönt att befinna sig på en plats där det nästan alltid är lugnt och tyst. Det bästa är att vi har en soffa i köket där man kan ligga och titta på himlen samt en balkong som vetter rakt mot kanalen och biblioteket. Den ska få bli mitt tillhåll i vår och sommar. Annars jobbar jag rätt mycket, tackade ja till ett vikariat på 80 procent fram till sommaren. Har mina egna tanter och farbröder jag går hem och som jag känner rätt väl vid det här laget. Cornelia är i Malmö en tid och jobbar innan hon far till Öland och Kapellagården. Hon är en ängel. Sist men inte minst, min kära syster med pojkvän och barn ska köpa hus i Älmhult. Så nu blir jag den enda i familjen Persson som inte bor där, känns lite märkligt.

Judie! Jag lovar att jag ska uppdatera bloggen oftare och jag väntar med spänning på ditt nästa inlägg.

Emilia! Jag hoppas att du fortfarande har det bra, snälla skriv i friliftsbloggen!

Slut på rapport.