gråsuggan

ännu en dag utan konturer, ännu en dag utan gnista, ännu en dag utan jobb. jag är ledsen över att behöva meddela att jag sakta men säkert håller på att förvandlas till en gråsugga. jag har märkt att det inte är så lätt ändå att leva i en stad utan pengar, att lyckas upprätthålla nån slags vardag när det enda jag kan göra i stort sett är att tänka på att jag är pank. allt kostar ju för bövelen pengar! jag vill så galet gärna börja jobba och känna mig nyttig, duktig, viktig, en del av nånting större. var på intervju för över en vecka sen och chefen skulle höra av sig snarast. det har varit "snarast" en ganska lång tid nu anser jag. ring ring bara du slog en signal! suck. något som oroar mig också är att känslan av meningslöshet börjar smyga sig på. den är som ett gift som långsamt sprider sig i kroppen och jag drömmer bara om morgondagen eller nästa vecka eller månad eller år. aldrig här aldrig nu. vart är jag på väg?