tanterna och ankorna

känner att en våg av hurtighet har sköljt över mig denna morgon. efter att ha diskat berget på diskbänken snörade jag på mig joggingskorna, satte lurarna i öronen och gav mig iväg på en tur runt parken i kirseberg där jag fått jobb i hemtjänsten och som för övrig är min favvostadsdel just nu. där finns allt man behöver: ett öde torg med apotek och mataffär, en park med ankor och tanter, en fin kyrka som serverar sopplunch för 25 kronor varje onsdag, en musikpub, en ishall, emmaus osv. ja listan är lång. det är som en liten inskränkt småstad som stannat i växten och jag gillar det, mycket. ska börja leta lägenhet hade jag tänkt och drömmen hade ju varit att hitta något där, bland tanterna och ankorna.

o-snömonster

det snöar!

vitt på bilarna

på marken

på min mössa

detta magiska puder som lindar in världen

allting känns med ens lite lättare

mjukare

gårdagens monster har gått och lagt sig nånstans

dom gillar visst inte snö

men det gör jag!

förtryckt lågtryck

jahapp, tror det blir tredje natten nu med galet lite sömn. fattar inte vad det är för fel på mig.
det tog fem timmar för mig att somna! efter tre och en halv gav jag upp och rostade några mackor,
tog täcket med mig och satte mig framför tv:n. audrey tautou i en krigsfilm,
krig i mitt huvud.
somnade sen vid fyra fem snåret
på golvet. ett litet tips om man har svårt för att somna, lägg dig helt enkelt på golvet. funkar faktiskt och sen är det fantastiskt skönt att krypa tillbaka till
sängen på morgonen.

börjar jobba imorgon!
lyckades förhandla upp lönen 600 spänn, lite stolt
men hade ju gärna velat ha lite mer.
inga lidingölöner här inte.
men, får se det som nåt bra
pengar gör en bara till en fånge. en fånge med
frihet i o f.

idag är det stövelväder
hoppa i vattenpöls-väder
sitta inne och dricka te-väder
helt enkelt
regn regn regn
kan inte låta bli att bli lite
sommarnostalgisk ändå

puss

tankar från grannen

sitter på grannen och surfar gratisnät, bara jag här. snurrig av kaffet.
vet inte om det är kaffet eller konsten på väggarna eller den cykadeliska musiken
som spelas här men
jag känner mig smått overklig. följde med emilia igår på kontaktimprovisation.
hade glömt bort vad dansen betyder för mig.
blev först helt lyrisk och sen lite vemodig. varför
alltid detta vemod undrar jag? som att det inte får lov att vara för bra. men
jag måste erkänna att jag gillar det också. kanske är det det där att känna sig lite
svår som lockar?

fyndade bröd för 350 kronor idag i coop-containern!
ett trevligt bidrag i vår för tilfället ganska torftiga diet.
sen lidl började låsa in sina sopor har vi levt på brocoli, gurka och clementiner.
saknar ost! åh jag skulle ge vad som helst för lite prästost eller arlas hushållsost.
men snart blir det klirr i kassan för jag har fått jobb, i och för sig bara som timmis och med en pinsamt låg lön som jag för tillfället försöker förhandla upp, men ändå!
det blev hemtjänsten som vanligt men jag har kommit på att det nog är det
trevligaste jobbet ändå.
kan nog inte komma på nåt finare än att göra en massa gamlingar glada.
så nu måste jag börja vända tillbaka mina dygn, inget mer ligga och läsa till
fyra på morgonen, inga fler ett-sovmornar.
shape up miss!

banangröt i en mulen lägenhet

för var dag som går blir min portion banangröt på morgonen stoleken större. förstår inte riktigt hur det går till men större blir den och kanske även min mage. jag börjar se resultatet av arbetslöshetens glåmiga dagar som jag tillbringar här i lägenheten med de dimmiga fönsterrutorna som gör att det alltid verkar mulet oavsett väderförhållandet utomhus. jag ska ge er ett exempel på hur en sådan mulen dag kan te sig:

vaknar runt 11.00 av trafiken på nobelvägen, dröjer kvar i sängen men pallar mig sen motsträvigt upp. kokar en STOR portion havregrynsgröt med banan och kardemumma, mandlar på toppen. äter gröten under andakt, antingen framför tv:n men också datorn funkar bra. kanske klär jag sen på mig, på sin höjd mjukisbyxor. fastnar framför tv:n eller om jag är på det humöret, diskar litegrann. sätter mig vid datorn och kollar igenom mailen för sjuttioelfte gången, nähä inget jobb idag heller. kollar även mobilen för att se om jag eventuellt missat något viktigt samtal, men nej, nähä. jaha, och nu då? vad göra? som tur väl är har jag min emilia som får iväg mig på lite sociala aktiviteter mellan varven. finemilia som åker till indien om några månader, åh vad jag kommer sakna henne! när människor runt omkring mig ger sig ut i världen får jag känslan av att jag också borde sticka iväg. att jag missar något genom att sitta här i grådiset och vänta på att livet ska ta fart. men nu har jag bestämt mig en gång för alla att stanna åtminstone ett tag, ge det en chans. ge livet en chans att hitta mig. ser ni inte att jag viftar med armarna nu, jag är redo!

gråsuggan

ännu en dag utan konturer, ännu en dag utan gnista, ännu en dag utan jobb. jag är ledsen över att behöva meddela att jag sakta men säkert håller på att förvandlas till en gråsugga. jag har märkt att det inte är så lätt ändå att leva i en stad utan pengar, att lyckas upprätthålla nån slags vardag när det enda jag kan göra i stort sett är att tänka på att jag är pank. allt kostar ju för bövelen pengar! jag vill så galet gärna börja jobba och känna mig nyttig, duktig, viktig, en del av nånting större. var på intervju för över en vecka sen och chefen skulle höra av sig snarast. det har varit "snarast" en ganska lång tid nu anser jag. ring ring bara du slog en signal! suck. något som oroar mig också är att känslan av meningslöshet börjar smyga sig på. den är som ett gift som långsamt sprider sig i kroppen och jag drömmer bara om morgondagen eller nästa vecka eller månad eller år. aldrig här aldrig nu. vart är jag på väg?

the beginning of something normal

tjoho jag är malmöbo! efter många rundor fram och tillbaks i vårt avlånga land har jag äntligen bestämt mig för att ställa ner väskorna och börja mitt liv som skåning. jag måste erkänna att det gått förvånandsvärt lätt och smidigt, har inte varit med om några traumatiska händelser än så länge. har ju hört att malmö ska vara en riktigt farlig stad att bo i, att man ska passa sig så fort man ska gå ut någonstans. helst ska man stanna inne i sin lägenhet, inte prata med någon, undvika att se folk i ögonen och det viktigaste av allt: aldrig aldrig någonsin åka kollektivtrafik! om man lyckas ta sig hem helskinnad från en tur med skånetrafiken ska man tacka sin lyckliga stjärna. men så hörde jag något som fick mig att nästan packa ihop och flytta härifrån. det är nästan så att jag inte klarar av att skriva det. håll i er! det finns männsikor som lever på sopor! ja, ni hörde rätt, SOPOR! de kommer fram om natten, oftast i grupper om två eller fler, smyger ljudlöst genom stan klädda i second-handkläder och utrustade med påsar av olika slag. och där i kontainrarna bakom ica, coop och lidl gräver de sig igenom gamla matrester och fyller sina kassar. kvickt som ögat länsar de soptunnor på allt ätbart och försvinner sen spårlöst. det var en bekant till mig som berättade att en nära släkting till henne sett just en av dessa varelser när han rastade hunden. med huvudet i tunnan och fötterna i vädret hade den bökat bland soporna som en liten gris. va, har ni hört något vidrigare? jag kunde inte sova på flera nätter och var tvungen att öka min dos nervmedicin.

ha ha ha ha ha ha!!! allt jag just skrev är ju som alla ni smarta människor redan förstått ren och skär bullshit. malmö är en av de finaste städer och jag själv är en av dessa sopsamlare. men det kunde ha varit så, jag kunde ha varit en människa som trodde ont om alla andra och malmö kunde ha varit en stad uppbygd på rädslor och misstänksamhet. men som tur väl är lyser stadens och dess invånares välvilja igenom grådiset som tyvärr tycks vara det ända konstanta väderförhållandet här. men på ett sätt gillar jag det, att allting går i gråskala ger lite karaktär och förstärker känslan av det omtalade skandinaviska vemodet.

så nu sitter jag alltså här, i en otroligt mysig lägenhet på nobelvägen och bloggar för första gången i mitt liv och trots att jag för tillfället lever på minus existensminimum är jag ganska nöjd. det är klart att allting kommer bli lite enklare när jag väl börjar jobba och inte behöver vända på de småslantar jag hittar på gatan, men det är ganska häftigt att se hur man faktiskt kan överleva med väldigt väldigt lite pengar.

tanken med den här bloggen är väl att jag vill berätta om hur jag så småning om kommer att bygga upp en vardag här i malmö, en vardag fylld av vardagliga saker. sånt jag har längtat efter, ni vet, vanliga saker, sånt som folk i allmänhet gör. jag ska bli folk i allmänhet, med vissa undantag, som att jag till exempel dumpstar mat och går på mässor i kyrkan och säger guds frid trots att jag inte är troende. men ja, ni fattar nog.

bilden ovan föreställer mig och jonna en solig sommardag. var lite väl hurtig när jag skrev att jag gillar gråvädret här i malmö. tröstar mig med att både jonna och sommaren finns kvar!

så, this is the beginning of something normal!