Att jag fortfarande kan röras till tårar av ord är ett tecken på att jag ännu är vid liv
att det fortfarande känns som en rörelse i mig
någonting händer
Annars avlöser mest den ena ihåliga dagen den andra
en kedja av väntan
och en längtan som inte vågar ta plats
Om jag bara kunde hålla fast vid någonting
en liten tid
länge nog för att det ska börja kännas på riktigt
Då kanske
Du evige narr
du snubblande
du framåtfallande bakåtsträvare
säg mig
vad ser du
vilka färger har din värld
nyanser och skiftningar
hur smakar ditt te
en bortglömt eftermiddag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej fina, jag hittade just din blogg! Kul att kunna följa dina skrivna ord och tankar, så var du plötsligt lite närmre mig :)
Stora kramar från julia
Jullan! Åh vad glad jag blev över att höra från dig! Jag försöker vara en flitig bloggare men det går lite sådär. Har du nån blogg eller liknande? Kramar!
Jopp, mig hittar du på ilke.se. Min flitighet är väl också lite sisådär... regelbundet oregelbunden kanske man kan säga att den är?!
puss
Skicka en kommentar